Es ist mein Leben

Semestern är slut. Säger de. Jag väljer att inte lyssna på det örat och tänker inte jobba mer än tre dagar denna vecka. Igår var det dags i alla fall. Första arbetsdagen. Känslan var märkligt lik första skoldagen; huvudet hänger inte med, kroppen orkar inte hålla igång i åtta timmar i sträck, och alldeles för mycket information på en gång att ta in.

Gårdagen var ändå rätt okej, planering och sen kurs hela eftermiddagen. Värre idag då... Varje liten del av mig skrek rakt ut "NEJ!! VILL INTE!!" i morse. Lyckades ändå ta mig iväg till sist, och slita mig igenom en hel dag med städning, plockning och sortering... Hoppas verkligen det blir bättre snart, för så här kan vi inte ha det!

Efter jobbet blev det desto roligare! HANDBOLL! Första riktiga träningen på över ett år, med nytt lag och allt. Lite lätt nervöst...- JA! Det gick dock mycket bättre än jag trodde, och jag hängde med hyfsat bra. Men aj, aj, aj, vad ont det kommer att göra imorgon....

Nu är det inte långt kvar till sängen. Hoppas slippa drömma mardrömmar om proppfulla skåp med småplock.