Es ist mein Leben

är titeln på en bok som finns på jobbet. Det stämmer ganska bra in på mig just nu. Efter att ha varit hemma från jobbet i tisdags med feber och dunderont i både hals och huvud (och resten av kroppen) kände jag mig bättre i onsdags och gick till jobbet. (Det var nog Pelle Svanslös som hjälpte mig att bli bättre, det är jag helt övertygad om!) Det var ju stort julpyssel på kvällen, och febern var ju borta, så då kände jag att nu kör vi! Det gick ju bra. Ända tills jag hade berättat Godnatt Alfons Åberg ett antal gånger, och sjungit x antal luciasånger. Jag blev hesare och hesare och bestämde mig för att krypa ner under en filt och vara tyst när jag kom hem.

När jag vaknar på torsdag morgon låter jag som en kråka. Scheisse, det är två sångsamlingar på Fröet.... Jaja, det var bara att försöka vara tyst och göra rörelserna istället. Efter ytterligare några timmar och två grupper var rösten i princip borta... och än har den inte velat komma tillbaka. Fast jag har druckit te och varm choklad och sovit och vilat och varit tyst... :(

Har varit ledig idag och spenderat dagen med att städa och försöka julpynta lite fint här hemma. Brydde mig dock inte om att städa köket. Paps kommer i helgen och ska tapetsera om (ÄNTLIGEN slipper jag den horribla, fruktansvärda tapeten!!), så det lär väl behövas städas efter det ändå, kan jag tänka mig. Nu börjar det bli ganska mysigt i alla fall, och paps ska ha med sig några tomtar också, så då blir det nog ännu bättre.  :)
På eftermiddagen lyckades jag dra mig ner på stan också. Jag skulle försöka hitta lite julklappar, men det är ju så svårt! Jag hittar bara en massa saker åt mig själv... ;) Men några julklappar hittade jag idag i alla fall.

Nu blir det nog handboll en stund. Sverige-Kroatien på TV4 Sport. Sen blir det På Spåret såklart, det är ju fredag!