Kaos, kaos, KAOS
har min dag bestått av idag, från början till slut. Det har bara varit en sån där riktig skitdag helt enkelt. Hade svårt att somna igår, så jag vaknade dundertrött, bara för att kolla ut genom fönstret och inse att det är sju grader kallt och dimma så att man inte ser till parkeringen... Cykeln, som stått sedan ösregnet i måndags, är en enda isklump. Det tar fem minuter att överhuvudtaget få i nyckeln i cykellåset, och ytterligare några minuter att vrida om den. Det knarrar oroväckande när jag rullar iväg, men jag tänker att det nog inte är någon fara... Tills jag mitt i en nerförsbacke inser att bromsarna har frusit fast, jag kan inte bromsa, -"VAD GÖR JAG NUUU??!"
Väl framme på jobbet fortsätter kaoset. Ingenting funkar, personer gör inte det de ska, vilket leder till att vi inte hinner med hälften av det vi ska ha gjort innan barnen kommer, fräcka föräldrar som tycker att de har all rätt i världen att göra som de tycker. Allrahelst om det ger dem en anledning att klaga på oss för att vi "inte gör vårt jobb". Jag håller på att få spunk innan lunch!
Efter lunch ska jag ut "på landet". Jag ska åka själv ut dit, och det är miljoner saker som ska med. Bilen är redan upptagen. Scheisse! Tack vare en schysst kollega slipper jag dock balansera allt på cykeln i ishalkan. Äntligen något positivt!
Det är som sagt maskerad den här veckan, vilket innebär att det är mer fullt ös än vanligt. Efter ytterligare två timmar med prinsessor, punkare, leoparder, skelett, spindelmannen och tomtar är jag helt slut, och vill bara åka hem och sova...
Jag ser fram emot att få en halvtimmes paus mellan grupperna, lite tid att tänka på vad jag ska göra och bara sitta ner en stund. Men nej... En del föräldrar tycker tydligen att det är jättebra att lämna barnen tjugo (!) minuter innan vi börjar. Tack. Tack för det.
Jag känner hur jag, tröttare och tröttare, låter lite väl arg när jag säger åt barnet som VÄGRAR sluta pyssla och hjälpa till med städningen när det är tio minuter kvar tills vi slutar. Jag vill inte låta arg. Jag orkar inte vara arg. Dåligt samvete får jag också, för det är ju inte barnens fel att det har varit en riktig skitdag.
När jag äntligen, efter en vinglig färd genom stan, lyckats ta mig hem, spenderar jag återigen tio minuter med att försöka låsa cykeln. Det lyckas till slut och jag landar äntligen i soffan på B-strasse...
Hoppas innerligt på en bättre dag imorgon. Längtar till helgen gör jag också.
Väl framme på jobbet fortsätter kaoset. Ingenting funkar, personer gör inte det de ska, vilket leder till att vi inte hinner med hälften av det vi ska ha gjort innan barnen kommer, fräcka föräldrar som tycker att de har all rätt i världen att göra som de tycker. Allrahelst om det ger dem en anledning att klaga på oss för att vi "inte gör vårt jobb". Jag håller på att få spunk innan lunch!
Efter lunch ska jag ut "på landet". Jag ska åka själv ut dit, och det är miljoner saker som ska med. Bilen är redan upptagen. Scheisse! Tack vare en schysst kollega slipper jag dock balansera allt på cykeln i ishalkan. Äntligen något positivt!
Det är som sagt maskerad den här veckan, vilket innebär att det är mer fullt ös än vanligt. Efter ytterligare två timmar med prinsessor, punkare, leoparder, skelett, spindelmannen och tomtar är jag helt slut, och vill bara åka hem och sova...
Jag ser fram emot att få en halvtimmes paus mellan grupperna, lite tid att tänka på vad jag ska göra och bara sitta ner en stund. Men nej... En del föräldrar tycker tydligen att det är jättebra att lämna barnen tjugo (!) minuter innan vi börjar. Tack. Tack för det.
Jag känner hur jag, tröttare och tröttare, låter lite väl arg när jag säger åt barnet som VÄGRAR sluta pyssla och hjälpa till med städningen när det är tio minuter kvar tills vi slutar. Jag vill inte låta arg. Jag orkar inte vara arg. Dåligt samvete får jag också, för det är ju inte barnens fel att det har varit en riktig skitdag.
När jag äntligen, efter en vinglig färd genom stan, lyckats ta mig hem, spenderar jag återigen tio minuter med att försöka låsa cykeln. Det lyckas till slut och jag landar äntligen i soffan på B-strasse...
Hoppas innerligt på en bättre dag imorgon. Längtar till helgen gör jag också.
Kommentarer
Trackback
Till Startsidan
