Es ist mein Leben

Har mått dåligt hela dagen. Ont i huvudet, så att det snurrar när jag rör det för fort. Ont i käken och axlarna och nacken och ryggen... blä! Sovit dåligt har jag gjort också, de senaste två veckorna egentligen, och jag vet inte varför. Det går liksom bara inte... Nu är dessutom de måsten som hängt över mig avklarade. Dramat är skrivet och ungarna var jätteduktiga när vi skulle framföra det i torsdags. Det var kaos och blev inte riktigt som jag tänkte mig, men det blev något av det i alla fall. Kolavippen gick bra, och är gjord. Jag har verkligen ingen anledning till att inte kunna sova, så VARFÖR GÅR DET INTE??

Sitter och funderar på om jag ska åka hem till mams och paps i helgen ändå. Det är denna helg och nästa som jag har möjlighet att åka hem innan jul, så det kanske är bäst att passa på? Pappa ringde mig ikväll och undrade om jag slutar på torsdag kväll; 

 "Ja, det gör jag."

"Så du åker hem då?"

"Ja, kanske. Jag har inte bestämt mig än..."

"Nehej. Hade du tänkt åka på fredag, när det är ljust?"

"Nej, men jag har inte bestämt mig om jag ska åka hem överhuvudtaget. Om jag ska åka, åker jag på torsdag."

"Va? Skulle du inte hem?"

Kommentar från pappa som i tisdags innan jag åkte sa att jag behöver ju bara komma hem helgen om två veckor, när det ska firas kalas och grejer. Och nu ska jag inte komma hem? Va?! Han är lustig han... Men det är ju ändå Fars Dag på söndag, så jag kanske borde åka hem. (om inte annat för att se om det finns någon tårta...)

Nu tror jag att jag fått gnälla färdigt. Imorgon är det upp tidigt igen, jobb som vanligt den här veckan... Jag skulle ju inte ha något emot att ha lov en vecka till... Men men, det är väl bara en sisådär sex veckor tills vi får julledigt, så det är bara att köra järnet! På onsdag börjar vi öva lucia...