Es ist mein Leben

Jag är körd. Det här är inte bra. Eller ja... nej, det är inte bra. Det är alldeles för jobbigt. Jag har fått en massa konstiga idéer i huvudet, och det är visserligen positiva och bra idéer, men ändå. Det är griller. Griller i huvudet är vad det är.
Oh shit, jag är körd. Så körd.

Du är en del av mig och det är inget jag kan göra åt det. Du är ingen stor del av mig, men ändå kan jag inte leva utan dig. Du styr mitt liv fast jag gör allt jag kan för att försöka ändra på det. Du har ingen rätt att bestämma över mig, och hindra mig från att göra det jag vill och tycker är roligt.

Det pågår ett ständigt psykologiskt krig mellan oss. Den senaste tiden har jag haft övertaget, men jag är aldrig säker på det. Ibland kommer Du med dina attacker, allra helst när jag minst behöver det. Jag kämpar för att aldrig låta dig vinna, men det är svårt. Ibland vinner jag och då känns det, om inte bra så i alla fall bättre, åtminstone för en stund. Ibland vinner Du, och då är det illa...

Det händer att vi är sams också. Då leker livet! Det är underbart! Vi kan dock aldrig hålla sams en längre tid, och snart kommer Du smygandes med dina lömska attacker igen. Oavsett om jag gjort dig något eller inte. Det får mig att längta tillbaka till tiden när allt var bra med oss. Jag önskar så innerligt att det kan bli så igen, men jag vet bara inte hur det ska gå till. Kanske behöver vi hjälp.

Jag vet inte vad vi ska göra åt det här, men något måste nog göras, och det ganska snart. För trots att Du är en ganska liten del av mig, så kan jag inte leva utan Dig. För såhär kan vi inte ha det längre.