Es ist mein Leben

Allt omkring mig snurrar bara fortare och fortare känns det som just nu. Jag kastas in i saker med en rasande fart och försöker hålla koll på vad som är upp och vad som är ner. Det är även den här gången otroligt roliga, intressanta och spännande saker, som tur är! Men det känns inte riktigt som jag är med. Det är fullständigt bisarrt allt detta, att allt detta händer mig, att jag ska klara av det här - själv! Smått skräckslagen är jag ibland. Det känns som jag står utanför mig själv och ser denna dröm utspelas framför mig, fast jag förväntas vara däri. Bisarrt, var ordet.

 

Det är med blandade känslor jag inser att grundkursen snart är slut också. Ska bara ("bara"!) skriva en reflektion på en intervju jag gjort, och sedan försöka skriva ihop mitt enskilda arbete. Hur det nu var man skrev ett arbete? Himmel! Det är ju FEM ÅR sedan jag gjorde det. Oj oj oj... funderar ännu en gång var dessa fem år tagit vägen?!

Det ska bli väldigt skönt att inte behöva åka till Rättvik en-två helger i månaden. Börjar bli less på allt detta åkande och att sova borta mer än hemma. Det ska bli väldigt skönt att kanske få en helt ledig helg i månaden.

Samtidigt är det sorgligt att inte få fortsätta träffa dessa sköna människor, även om jag hoppas att vi kan hålla kontakten en del av oss i alla fall. Befinner man sig i samma stift så är ju chansen (risken?;-)) att man stöter på varandra med jämna mellanrum. Tur det!

 

Nu väntar nya spännande äventyr. Efter påsk börjar det på riktigt! Men först ska Lovis och jag ta lite påsklov i guldGruvan. Har inte varit där på snart två månader, så vi får väl se hur lik sig det är där. Hur mycket kusinerna vitaminerna växt sen jag såg dem sist. Men innan dess ska mitt arbete vara klart, så att jag kan vara ledig på riktigt (HA!). Bäst att sätta fart då kanske? Snart... Först bästa serien Dicte på fyran.