Lite bättre dag idag, tack och lov. Lyssnat på redovisningar hela dagen, och såklart ätit, fikat, ätit och fikat lite till.. Det är fullt med folk på gården den här helgen, flera konfirmandgrupper och dessutom är tremänning Anna här. Henne har jag träffat på en sväng. Jättekul att se henne, det var länge sen sist! Kvällen bjöd på en livfull mässa i ett knökfullt kapell. Fönsterrutorna immade igen, sån stämning var det där inne! ;-) Alltid lika häftigt att få uppleva! Efter kvällsfikat tog jag en promenad längs med Siljan. Det är så lågt vatten nu att man kan gå på sjöbotten närmast stranden. Det blåste kraftigt och himlen var dramatisk mörk. Vågorna piskade kraftigt iskanten längre ut. Vindens tjutande och vågornas sus var det enda som hördes. Just där, just då har jag svårt att förstå hur man kan tro att det inte finns en Gud. Att man kan tro att allt detta vackra, fantastiska, dramatiska, kraftfulla skulle vara så vackert och fantastiskt och fungera utan att någon (läs Gud) skapat det. Att det bara skulle vara så, av sig själv. Det, om något, är väl ändå otroligt? När jag står där, mitt i allt detta, är jag säker på en sak. Jag är säker på att jag befinner mig i rätt sammanhang, på rätt väg. Jag vet att jag vill göra det här. Nu återstår bara att komma fram till hur jag ska göra det. Att se var vägen tar mig till slut.
Just där, just då har jag svårt att förstå hur man kan tro att det inte finns en Gud. Att man kan tro att allt detta vackra, fantastiska, dramatiska, kraftfulla skulle vara så vackert och fantastiskt och fungera utan att någon (läs Gud) skapat det. Att det bara skulle vara så, av sig själv. Det, om något, är väl ändå otroligt? 
När jag står där, mitt i allt detta, är jag säker på en sak. Jag är säker på att jag befinner mig i rätt sammanhang, på rätt väg. Jag vet att jag vill göra det här. Nu återstår bara att komma fram till hur jag ska göra det. Att se var vägen tar mig till slut. 
Till Startsidan
