Es ist mein Leben

Är hemma i kallhålan för att fira jul. Har inte stuckit ut näsan många minuter idag... Temperaturen ute har inte krupit över -25 idag, som mest var det nog runt -31-32.... Nog för att det blir fint och mysigt och bra med en vit jul (i dubbel bemärkelse!), men inte behöver det väl vara SÅ kallt för att snön ska ligga kvar?

Idag skulle jag och pappa åka och fixa de sista julklapparna. Med -31 grader så var det bara att glömma det. Ännu en sak att hinna med imorgon alltså...
Istället skulle jag idag baka, göra drömmar och brysselkex, och helst hinna med att göra pepparkakor också. Jag har aldrig gjort drömmar i hela mitt liv och hade alltså ingen aning om hur degen ska vara. Det blev som det blev. Inte vackert, men förhoppningsvis ätbart ändå. Näst på tur: brysselkex. Det slutade med att matberedaren hackade sönder smöret och degen till oigenkännlighet. En one way-ticket till kompostpåsen alltså... Sen gav jag upp. Jag insåg att allt idag har gått mot mig, och det kommer antagligen att fortsätta så.

Vi får se om jag orkar ge mig på pepparkakorna senare ikväll. Eller kanske lite julgodis. Eller inget alls. Först ska jag försöka hitta en till filt.

Åh, hjälp vad seg den här veckan har varit! I vanliga fall tycker jag att det är måndag hela tiden (för att veckorna går så fort), men nu tycker jag det är evigheter sen det var måndag, och ändå är det bara onsdag...
Det kan ju dock bero på att jag längtar så in i norden till imorgon kväll. Direkt efter jobbet bär det av hemåt igen, och det ska bli skönt! Sen är det bara fyra arbetsdagar kvar (fem om man räknar morgondagen) tills det är julledigt!! Har jag sagt att jag vill ha julledigt NU??

Men först ska jag alltså ta mig genom en lång torsdag. Ska ha Fröet själv och det låter ju lite sådär lagom spännande och stressande. Jag kan inte texten till tre av fem sånger, och idag på eftermiddagen var min röst på väg bort igen... *suck* Hela veckan har jag mest hostat hela nätterna och inte sovit så mycket heller... inte undra på att det varit en lång vecka. Jag behöver åka hem!

Måste ju slänga upp en bild på snyggingen jag lade vantarna på tidigare i veckan:

(Bild från Lindex shop online)

Den är det alltså. The Dress. Samma modell som den på bilden, fast den är mörklila. Det är ju avtackningsfester och jul och nyår och allt möjligt på gång. Jag kunde inte låta bli... :)

är titeln på en bok som finns på jobbet. Det stämmer ganska bra in på mig just nu. Efter att ha varit hemma från jobbet i tisdags med feber och dunderont i både hals och huvud (och resten av kroppen) kände jag mig bättre i onsdags och gick till jobbet. (Det var nog Pelle Svanslös som hjälpte mig att bli bättre, det är jag helt övertygad om!) Det var ju stort julpyssel på kvällen, och febern var ju borta, så då kände jag att nu kör vi! Det gick ju bra. Ända tills jag hade berättat Godnatt Alfons Åberg ett antal gånger, och sjungit x antal luciasånger. Jag blev hesare och hesare och bestämde mig för att krypa ner under en filt och vara tyst när jag kom hem.

När jag vaknar på torsdag morgon låter jag som en kråka. Scheisse, det är två sångsamlingar på Fröet.... Jaja, det var bara att försöka vara tyst och göra rörelserna istället. Efter ytterligare några timmar och två grupper var rösten i princip borta... och än har den inte velat komma tillbaka. Fast jag har druckit te och varm choklad och sovit och vilat och varit tyst... :(

Har varit ledig idag och spenderat dagen med att städa och försöka julpynta lite fint här hemma. Brydde mig dock inte om att städa köket. Paps kommer i helgen och ska tapetsera om (ÄNTLIGEN slipper jag den horribla, fruktansvärda tapeten!!), så det lär väl behövas städas efter det ändå, kan jag tänka mig. Nu börjar det bli ganska mysigt i alla fall, och paps ska ha med sig några tomtar också, så då blir det nog ännu bättre.  :)
På eftermiddagen lyckades jag dra mig ner på stan också. Jag skulle försöka hitta lite julklappar, men det är ju så svårt! Jag hittar bara en massa saker åt mig själv... ;) Men några julklappar hittade jag idag i alla fall.

Nu blir det nog handboll en stund. Sverige-Kroatien på TV4 Sport. Sen blir det På Spåret såklart, det är ju fredag!

Ja, så blev det ju då äntligen torsdag i alla fall, och dags att dra hemåt mot GuldGruvan!! Det kändes att det var längesen sist nu. Det var skönt att komma hem, även om det var fruktansvärt kallt där... På fredagen blev det mest att ta det lugnt bara, och umgås. På kvällen var vi till sötaste Grytan och hälsade på. Vi lärde oss spök-ramsan och degade med play-doh. Vilken go' liten skruttunge det är, kusins älskling! :)

På lördagen var vi till mormor som precis hade plockat lussekatterna ur ugnen - MUMS vad GOTT det var!! Fick en jättefin ljusstake av mormor, en Nusnäs, som lyser mysigt i fönstret nu. Sen åkte vi hem och åt mumsig mat och landade sen i soffan framför sändningarna från Globen. Åh, vad kul det skulle vara att någon gång få se det live. Men det är ju så j*kla dyra biljetter... :(
På söndagen blev det mest adventsmys bara. Jag och mamma var på julmarknaden och sen en snabbsväng på julskyltningen. Sen var det bara att börja pallra sig hemåt... Tänk att det ska vara lika jobbigt att åka varje gång. Helgen var mysig, men alldeles för kort, och jag vill ha julledigt NU! På vägen hem såg jag ett stjärnfall - tänka sig! Ja, jag önskade mig något, självklart. Jag önskade mig det som jag önskar mig mest av allt just nu. Skulle kunna göra nästan vad som helst för att den önskan ska slå in...

Idag lyckades jag ta mig upp okristligt tidigt och dra mig till jobbet. Har haft ont i halsen under helgen och känner mig ganska uschlig idag också... :( Tur att man slutade tidigt i alla fall. Hade helst velat åka hem och sova då, men det blev en tur till K-stadt istället för besiktning av gamla lägenheten. Det gick bra, även om jag blev väldigt irriterad. Om de hade gjort en sådan noggrann besiktning innan jag flyttade in, så hade jag fått nya tapeter i alla rum, och det gör mig väldigt, väldigt irriterad. Men men, nu är det klart i alla fall. Lite tomt kändes det när jag gick ut genom dörren för sista gången på Järnvägsgatan ändå...

Nu har jag i alla fall landat hemma igen. Är trött och har ont i huvudet och hela kroppen, så jag tänker nog parkera i soffan resten av kvällen. Tur att det är lite sovmorgon imorgon i alla fall...
Räknar snabbt ut i huvudet att det är bara elva arbetsdagar kvar till julledigheten. Jag vill ha julledigt NU!

har varit dryg men ganska bra. Igår kom världens bästa mams ner, och vi satte igång med att städa ur gamla lägenheten. Efter ett antal timmar med torkande, putsande och skrubbande gav vi upp och åkte hem till B-strasse. Sen åkte vi ner på stan och åt souvlaki - MUMS! :)

Idag skulle vi försöka ta oss upp tidigt och åka på julmarknad. Där träffade vi både Mumin och Tomten! Lite småsaker hittade vi också, både till oss själva och till julklappar åt andra.
Sen åkte vi till gamla lägenheten och städade det sista, så nu är det klart iallafall. Bara slutbesiktningen kvar nu, och det känns skönt. Kände igår och idag när jag var där att jag är glad att jag flyttade. Även om jag trivdes bra där så trivs jag ännu bättre här. Dessutom är det så mycket lugnare här, och man slipper bli väckt av lastbilar eller dundrande dieseltåg klockan fem på morgonen...

Imorgon är det måndag och jobb igen... Fasiken, jag tycker det är måndag varenda dag! Hoppas den här veckan också går fort, för jag längtar längtar till torsdag. Då bär det av hemåt - ÄNTLIGEN!! Det var längesen nu...



(Jag försöker lägga upp en bild på Mumin, men bloggen vägrar. Har vi tur kommer den senare...)

har min dag bestått av idag, från början till slut. Det har bara varit en sån där riktig skitdag helt enkelt. Hade svårt att somna igår, så jag vaknade dundertrött, bara för att kolla ut genom fönstret och inse att det är sju grader kallt och dimma så att man inte ser till parkeringen... Cykeln, som stått sedan ösregnet i måndags, är en enda isklump. Det tar fem minuter att överhuvudtaget få i nyckeln i cykellåset, och ytterligare några minuter att vrida om den. Det knarrar oroväckande när jag rullar iväg, men jag tänker att det nog inte är någon fara... Tills jag mitt i en nerförsbacke inser att bromsarna har frusit fast, jag kan inte bromsa, -"VAD GÖR JAG NUUU??!"

Väl framme på jobbet fortsätter kaoset. Ingenting funkar, personer gör inte det de ska, vilket leder till att vi inte hinner med hälften av det vi ska ha gjort innan barnen kommer, fräcka föräldrar som tycker att de har all rätt i världen att göra som de tycker. Allrahelst om det ger dem en anledning att klaga på oss för att vi "inte gör vårt jobb". Jag håller på att få spunk innan lunch!
Efter lunch ska jag ut "på landet". Jag ska åka själv ut dit, och det är miljoner saker som ska med. Bilen är redan upptagen. Scheisse! Tack vare en schysst kollega slipper jag dock balansera allt på cykeln i ishalkan. Äntligen något positivt!
Det är som sagt maskerad den här veckan, vilket innebär att det är mer fullt ös än vanligt. Efter ytterligare två timmar med prinsessor, punkare, leoparder, skelett, spindelmannen och tomtar är jag helt slut, och vill bara åka hem och sova...

Jag ser fram emot att få en halvtimmes paus mellan grupperna, lite tid att tänka på vad jag ska göra och bara sitta ner en stund. Men nej... En del föräldrar tycker tydligen att det är jättebra att lämna barnen tjugo (!) minuter innan vi börjar. Tack. Tack för det.
Jag känner hur jag, tröttare och tröttare, låter lite väl arg när jag säger åt barnet som VÄGRAR sluta pyssla och hjälpa till med städningen när det är tio minuter kvar tills vi slutar. Jag vill inte låta arg. Jag orkar inte vara arg. Dåligt samvete får jag också, för det är ju inte barnens fel att det har varit en riktig skitdag.
När jag äntligen, efter en vinglig färd genom stan, lyckats ta mig hem, spenderar jag återigen tio minuter med att försöka låsa cykeln. Det lyckas till slut och jag landar äntligen i soffan på B-strasse...

Hoppas innerligt på en bättre dag imorgon. Längtar till helgen gör jag också.

Har lärt mig fina ord på jobbet idag. KASAM och SAM och... ja, så var det en del till också som jag inte ens kommer ihåg. Det var "studiedag" på förmiddagen. Oj vad skoj! Eller... (?) Visserligen var det bra och viktiga saker som diskuterades, men det var en himla seg föreläsning, och det känns lite bortslösat när det är självklara saker som alla är överrens om, samtidigt som vi vet att det inte kommer bli någon skillnad. Inte fick vi den utlovade lunchen heller... Långa sega föreläsningar fick jag dessutom nog av på gymnasiet. Jag har gjort min del av det.

På jobbet är det annars maskerad och kalas som gäller den här veckan. Fantasin tröt idag, så jag blev en... ja, primadonna? Enligt barnen i alla fall; "vad FIN du blev!" De är väl för goa! :) Imorgon blir det något annat däremot. Kanin? Maja Gräddnos? En råtta (förlåt, mus!)? Det visar sig.

Nej, nu är det dags att återgå till TV4 Sport. Det är handbollskväll med Hamburg-Kiel, och är det handbollskväll på TV, ja då vet ni vad det är som gäller på B-strasse!

Tog en sväng till storstan efter jobbet idag. Ett besök på IKEA, samt inhandlande av tapeter stod på lappen. Sen blev det lite till också, men det är en annan historia... ;)
Nog för att julkänslorna börjar komma smygande lite grann här hos mig också, men IKEA tar väl ändå priset i alla fall! Okej att man har en massa julpynt framme, helt okej. Men lussekatter i restaurangen? Julmusik i högtalarna? ADVENTSLJUSSTAKAR I FÖNSTREN?? Nä, nå'n måtta får det väl ändå vara! Dessutom smakade colan i restaurangen mer julmust än cola light...

Det är söndag kväll på B-strasse. Jag avskyr söndagkvällar. Det är lika illa vare sig man går i skolan, jobbar eller är ledig. Söndag kväll är söndag kväll helt enkelt, och ångesten infinner sig alltid där. Att det sen är en sådan vecka när man börjar 07.00 måndag morgon gör inte saken bättre. Men ja, börjar man tidigt får man sluta tidigt (ibland iaf), och då blir det nog en liten shoppingtur... :-)

Var iväg till gamla lägenheten och städade lite - tråååkigt. Men, med Absolute Christmas på hög volym i iPoden så gick det ganska bra ändå. Inte så mycket kvar att göra nästa helg, så då kanske vi får tid över att göra lite annat skoj när mams och kanske paps kommer. Det vore ju trevligt.
Fick tag på ett par nya vinterskor också på Bagheera, så nu får det komma (mera) snö om det vill. Jag är redo! (Bara inte allt kommer på en gång! Vi kan gärna ta lite i taget...)

Nä, nu är det nog snart dags att krypa ner under täcket. Klockan ringer för tidigt imorgon...

PS. Den vackraste låten hittar ni här!

Gör ett nytt försök att hålla liv i bloggen. Nu när det (snart) lackar mot advents- och jultid så kanske det finns mer att skriva om...? Tror det, och hoppas det. Känner att jag nog behöver skriva av mig lite också. Det är tydligen väldigt svårt för en del människor att lyssna när man verkligen skulle behöva prata, så jag får väl skriva istället då. Det är skönt att skriva av sig också. Mir ist es egal, om alla läser det jag skriver eller om ingen gör det. Bara jag har fått lämna ifrån mig det.

Har äntligen kommit till Brauereistrasse nu också, efter en oändligt lång väntan med massor av besvikelser längs vägen, men det var nog värt det. Trivs jättebra än så länge i alla fall! En mysig lägenhet, och så lugnt och skönt utan järnvägen och gatan utanför fönstret! Ska på tal om det försöka ta mig till K-stadt idag, hämta lite grejer som är kvar där ännu, och börja städa lite. Blir stora flyttstädningen nästa helg.... -bläää! Men men, det måste väl göras och om jag gör lite idag så blir det mindre nästa helg. Tänker ta en tur förbi Bagheera också, och införskaffa vinterskor. Även om det idag är 4-5 grader varmt och det mesta av snön har försvunnit, så lär det väl komma mer kan jag tänka mig...

Semestern är slut. Säger de. Jag väljer att inte lyssna på det örat och tänker inte jobba mer än tre dagar denna vecka. Igår var det dags i alla fall. Första arbetsdagen. Känslan var märkligt lik första skoldagen; huvudet hänger inte med, kroppen orkar inte hålla igång i åtta timmar i sträck, och alldeles för mycket information på en gång att ta in.

Gårdagen var ändå rätt okej, planering och sen kurs hela eftermiddagen. Värre idag då... Varje liten del av mig skrek rakt ut "NEJ!! VILL INTE!!" i morse. Lyckades ändå ta mig iväg till sist, och slita mig igenom en hel dag med städning, plockning och sortering... Hoppas verkligen det blir bättre snart, för så här kan vi inte ha det!

Efter jobbet blev det desto roligare! HANDBOLL! Första riktiga träningen på över ett år, med nytt lag och allt. Lite lätt nervöst...- JA! Det gick dock mycket bättre än jag trodde, och jag hängde med hyfsat bra. Men aj, aj, aj, vad ont det kommer att göra imorgon....

Nu är det inte långt kvar till sängen. Hoppas slippa drömma mardrömmar om proppfulla skåp med småplock.

Nej, det gick inte den här gången heller. "Tack för visat intresse". De fyra orden sticker i ögonen, i sin feta svarta stil; det som kännetecknar ett oläst mail.

Dessa fyra ord raserade, i princip, hela min höst. Den som var så perfekt planerad. Helt perfekt. Now that ain't happening!

Jag lägger ner. Jag bryr mig inte längre. Jag orkar inte mer.